Julia

Att definiera kärlek och sätta ner alla de tusen känslor som innefattar det i en kort text är för svårt.

För mig är kärlek en känsla av fulländning. När du känner att något i din närhet, vare sig det är en vän, en mamma, en pojkvän, en hobby, på något sätt fyller en del av dig som du inte tidigare känt till. Vissa säger ibland att de känner sig "hela" när det träffar sin själsfrände exempelvis.

Det är människor man älskar som senare i livet definierar en. Därför tänkte jag ta upp min, enligt mig, första kärlek.

Han heter Felix. Vi träffades under sommaren, jag minns att jag var vilsen i mig själv den tiden. Han tog mig med storm och jag, en kompis, han och hans syssling umgicks för jämnan i ett tält vid deras husvagn. Första kyssen skedde i det tältet. Jag minns det som igår, när vi låg där och kollade på "hata göteborg".

Efter mycket strul blev vi tillsammans i september år 2008. Han blev min bästa vän och min klippa. Han ändrade mitt sätt att se på saker och ting och jag tror inte att jag någonsin skulle vara personen jag är idag utan honom. Han fick mig att se världen utanför den lilla håla jag var/är bosatt i. Han fick mig att våga vara mig själv helt enkelt. Vi var tillsammans i 1 år och en månad. Det fick ett hastigt slut.

Vi är vänner idag och brukar ses då och då och fika, det kan jag inte vara gladare över.